Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 63
Sedan hon skrivit en timme, kom han fram med
en stor bok till bordet.
- Fru Vedholm, ni är väl inte ond på mig?
började han försonligt.
- Nej, på intet vis, sade Tekla bestämt.
- Nå, det var ju inte heller så farligt vad jag sa,
eller hur?
Tekla blev förtroligt stämd, ty så snart
förhållandet gestaltade sig vänligare, var hon åter i sadeln,
och en avväpnad fiende lät lättare behandla sig än
en rustad.
- Det är märkvärdigt med mig, fortfor
arkivarien, men i dag kan jag inte läsa en rad. Jag ser
bara bokstäver, men förstår ingenting. Andra dagar
skulle jag åta mig att läsa mandschuriska. Är det
så med er också?
Tekla hade aldrig tänkt däröver, dock ville hon
inte gärna säga nej, därför svarade hon ja.
- Känner ni Svedenborg? inföll arkivarien.
- Svedenborg? upprepade Tekla förvånad, det
var ju en andeskådare, som hade syner?
- Ja, man säger så, men man talar mycket och
vet så litet.
Tekla fick hastigt sympati för Svedenborg, som
man räckte fram till henne som en brygga mellan två
fientliga själar, och hon satte försöksvis ena foten
därpå.
- Sorn barn hade jag också visioner, sade hon,
men det var en sjukdom efter vad läkaren menade.
Två ovanligt stora, ärliga ögon riktade sig på
henne som om de ville draga fulla sanningen ur
henne. Tekla blev rädd, att man kanske drev med
henne, och tänkte efter om hon också verkligen haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
