- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
93

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENVÄGAR 93

jag sov, därmed att han själv med ögonen imiterade
sömn eller sökte framkalla sömn genom fullkomlig vila,
genom enformig rörelse med händerna, genom att inrikta
ljuset på ögat, då kunde jag inte sova, ty min ande var
för levande för att genast kunna sänka vingarna. Men
hade det varit för mig en lätt sak att falla i sömn, så
hade jag insövt mig på hans begäran men inte på
hans befallning. För övrigt kan du tänka dig min
förlägenhet, när de märkvärdiga egenskaper man
förmodat hos mig fattades; och då jag, berövad min
prestige, satt på stolen, kände jag att en svagare
person än jag, en lyckoriddare av lågt slag och utan
framstående egenskaper, lätt hade fallit för frestelsen
att visa sig mottaglig eller inbillat sig, att han var
det. Det måste också hava varit fallet med fru
Ved-holm, ty då hon såg hypnotisörens vanmakt gent emot
mig, har hon tydligen, gripen av fruktan, försatt sig
i extas, men hon gick därvid för våldsamt tillväga
och gjorde sig skyldig till ett psykologiskt fel, som
de andra voro intresserade nog att inte märka, hon
profeterade - för tidigt.

- Profeterade hon, upprepade Axel med stigande
intresse.

- Rättare sagt, hon deklamerade. Hon liknade
därvid i hög grad fru Hwasser på Kungliga teatern,
det var några omskrivningar av den kristliga
pressens jämmerrop över mina böcker, men också därvid
begick hon ett fel: hon manade mig till kärlek. Till
vem eller vad skulle jag visa kärlek? Till
vidskepelsen, okunnigheten, henne och hennes parti
naturligtvis. Min kärlek till sanningen, som jag lagt i
dagen därigenom att jag hatat och förföljt osanningen
och villfarelserna, denna kärlek ville hon inte veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free