Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 107
ha äran bli bekant med; tror du du kan lura mig
också?
- Jag bryr mig inte det minsta om vad du tror,
sedan du har upphört att älska mig, svarade Tekla.
- Vem upphörde väl först med kärleken, och
har du väl någonsin älskat mig? Att jag älskade dig
vet du säkert, ty du hade inga andra fördelar att
bjuda mig än den att få älska dig.
- Ja, på ditt sätt!
- Mitt sätt bestod däri att visa min kärlek genom
handling, att jag befriade dig från ditt rysliga hem,
gav dig en vacker våning, satte dig över mitt hus,
gav dig tjänare, ja allt vad du kunde önska. Hur
yttrade sig nu din kärlek? I att försumma ditt hus,
i att vara borta för att spela komedi med främmande
herrar, i din mani att köpa fina kläder, i att kritisera
min sång, mitt sätt, min person och låta mig sitta
ensam hemma om kvällarna och hålla mig vaken med
ditt gående i dörrarna. Så yttrade sig din kärlek, som
var så upphöjd och så ren, att jag naturligtvis inte
fattade den. Jag var bara en knodd, en besvärlig men
dock nödvändig dräng, ingenting annat. Men vänta
du bara, din dag kommer väl också! Vet du vad?
Jag tror att din humbug inte kommer att vara länge,
att döma av uttalanden, som jag hörde i kväll på
trappan.
Tekla brusade upp och höjde armarna, som om
hon ville hålla för öronen, men ropade blott:
- Tig! Säg ingenting mer! Det är inte sant
vad du säger.
- Jag har ju ingenting sagt, men du tycks vara
rädd för att jag säger något!
Men nu for hon ut mot honom. Vad för ett ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
