Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR -113
alla fall mycket bättre i sina hjärtan, och för övrigt,
de hade ju ännu inte gjort henne något! Vem vet,
Robert hade kanske skämtat med det han hört eller
trott sig höra på trappan, vem vet om inte professorn
hade giltiga grunder till återbudet, och det var säkert,
att han inte sett henne på gatan. Så måste det vara!
Och nu, då deras gemensamma fiende var frikänd
och alldeles säkert skulle hämna sig, måste man hålla
ihop för att i givet fall kunna möta honom. Hon
ville göra början och gjuta malört i festens bägare,
hon ville döda honom med samma vapen, som han
använt mot henne och genom skräck bringa honom
till tystnad. i
Och så satte hon sig ned och skrev till Billgren
det brev, som han mottog under festen.
Fru Vedholms rykte som medium var efter den
beryktade religionsprocessen statt i stark nedgång,
men Berta Atterboms däremot alltjämt i stigande.
Tekla började nu lida av en nervös sjukdom, som
icke lämnade henne rö varken dag eller natt, och
hennes man klagade över att hon skrek i sömnen
och såg någon komma, som ville hämnas. Att någon
vill hämnas förutsätter att han lidit orätt; men Tekla
kunde inte ange av vem hon var hotad, och Robert
måste hålla till godo med hennes sjuka andes
osammanhängande utbrott, tills hans fru en natt födde
honom en son och nu fick nog med annat att tänka
på. Men hennes liv blev oharmoniskt, ty den lilla
våning, där en gång glädje och lycka hälsat henne,
hade blivit henne för trång och hennes anspråkslösa
8. - Strindberg, Ef ter slätt er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
