Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Naturens ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stundom gick vägen över träsk, då tog han de minsta
på ryggen och förde över dem på andra sidan.
Och så kommo de till stället.
Den gamle skulle först gå upp på muren och se
efter, om trädgårdsmästaren var där. Han uppreste
en stege och klättrade upp.
Han var där icke, och den gamle kom ner igen
för att meddela, att allt var klart.
Så klättrade de unga först upp, men då de alla
hade kommit över, drogo de stegen till sig.
– Adjö med dig, sade de till den gamle. Nu
kan du gå din väg, för nu behöva vi dig inte längre.
Adjö!
Och där stod han med lång näsa och svansen
mellan benen.
– Otacksamma slynglar, skrek han. Men det var
ingen, som vidare hörde på honom.
Så sprang han till skogen.
– Vad går du här ensam omkring och surar
för? frågade honom en gammal apa, som satt för sig
själv och knäckte nötter.
– Otack är världens lön, suckade den tilltalade.
Jag hjälpte de valparne över stock och sten och till
och med upp på muren och så dra de bort stegen.
Men varför sitter du här mol allena?
– Därför att du kastade ut mig den gång du
var ung.
–Jag?
– Ja, känner du inte igen din far?
– Hm! Nej! Vem kan hålla reda på sin far?
Men ser du, blev du utkastad den gången, så var det
en helt annan sak med dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
