Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggen. Och nu strömmade ljuset in klart och
ljusgrönt från det stora vårlandskapet utanför.
Men fästmön tog gardinen från hållaren och fällde
ner den igen:
– Så här ska det vara, sa hon.
Då vände sig kammarherren om för att se om
det orimliga var allvar och när han såg i den
älskades vackra ansikte med det sträva uttrycket, förstod
han, att hon icke älskade ljuset. Och han blev rädd
för henne. Men när han nu såg på gardinerna igen,
märkte han att de liknade spindelväv, eller segelgarn,
eller gråpapper, eller sådant som getingar bygga bo
med; och han kände sig inspunnen, infångad. Men
det var för sent att ta sig lös, ty det var lyst för
tredje gången, och han var en gammaldags, trohjärtad
själ, som trodde att kärleken skulle besegra allt.
Men när han kastade en förtvivlad blick emot
taket för att uppifrån fånga en stråle av ljus, upptäckte
han att gardinstängerna voro smutsfärgade och att
man sågat bort ornamenten i ändarna, vilket såg
rysligt slarvigt och dumt ut.
Klok karl var han, och därför behöll han sin
anmärkning för sig själv, när han tänkte: Man kunde
ju ha valt kortare stänger så hade man sluppit såga.
Dock, fästmön, som kunde läsa hans tankar, svarade
på hans sista anmärkning:
– Stängerna voro för långa!
Men då kunde han icke tiga, utan talade:
– Det fanns väl andra stänger än de där!
– Ja, men de där voro för långa!
Då övergick han till andra samtalsämnen.
Fästmön hade möblerat sitt rum med betsat trä, liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
