Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det var inte trevligt se spindlar i maten. Dem
stoppade han i påsen för han ville inte göra henne
ond; ledsen kunde hon inte bli, bara ond. – Men
han kunde å andra sidan icke underlåta att tänka
på spindelvävarne för fönstren och satte dem i
sammanhang med spindlarna i maten.
Så var det ett fel på varje sak, ett sånt där litet
fel, som gör livet olustigt och snett och blir ändå
snedare, om man icke rättar det. Men, det var så
tråkigt göra anmärkningar, för då fick man heta
gnatig om man vände sig till frun; och vände man
sig till tjänarna, så hette det, man lade sig i hushållet.
Emellertid, bland annat, så saknades en senapssked.
Han valde den vackraste formen för en upplysning,
gjorde sig själv medbrottslig till glömskan och
framställde saken skämtsamt:
– Vi (vi två!) ha glömt att köpa senapssked!
Frun blixtrade till som strax före åskväder och
bad jungfrun ta in en tesked. Teskeden kom, men
den gick inte ner i kannan.
Senap är nu ett skarpt och hetsigt ämne, som
man ogärna vidrör och icke ostraffat dröjer vid! Men
vissa enklare maträtter, i synnerhet illa lagade, fordra
ovillkorligen senap för att förgyllas upp; och mannen
var icke skapt som storken, så han kunde sticka ner
näbben i kannan. Frågan blev därför oavgjord, men
förblev brännande, då frun avgav ett löfte att hon
skulle själv köpa senapssked, när hon gick ut!
Så börjades det! Och så kom fortsättningen av
sig själv.
Frun älskade icke växter och lyckligtvis icke djur
heller, men stenar, hälst äkta stenar, älskade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
