Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näst sig själv. Men hon hade köpt palmer emedan
de voro modärna, och sådana måste man ha.
– Jag vattnar dem själv! sa hon.
Men när hon inte gjorde det, och mannen tyckte
synd om växterna, emedan han hade för sig att de
voro levande på något sätt, eftersom de ju levde och
dogo, så gav han dem vatten, när de törstade.
Och då sågo de strax gladare ut, varav han kunde
förstå att de lidit av törsten.
Men då blev det liv.
– Vem har gått och vattnat på mina blommor?
– Det har jag!
– Jag vill göra det själv!
– Men när du inte gör det, måste ju jag! Annars
dö de! Blommor dö nämligen, om de icke få vatten,
och dessa voro halvdöda.
Detta var alldeles riktigt sagt, men något för
utförligt, lite för logiskt kanske.
Och så blev det ett liv!
Men efter fjorton dar stodo palmerna tvinande,
och när de inte fingo ljus annat än genom spindelväv
därjämte, så såg man, att de ledo som sjuka barn.
Kammarherrn såg det, och led han med.
– Handla rätt, var barmhärtig, även om
världen skall ramla! sade han sig.
Och så gav han vatten åt de törstande.
– Vem har vattnat mina blommor?
– Det har jag! Och om du pinar blommor
eller något annat levande, undantagandes mig, som
du har rättighet att pina förstås, så får du ont av det!
Det sista var ingen hotelse, ty kammarherrn
hämnades aldrig, men det lät ju lite hotfullt.
Och så blev det...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
