- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
150

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armageddon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 BERÄTTELSER

varandra natt och dag". Mycket behövde de icke tala,
ty de sågo i varandras ögon och i det fina spelet
kring munnen huru känslorna skiftade, och när de om
aftonen sutto vid samma bord, födde de tillsammans
nya tankar genom inflytelser från högre intelligenser.
De levde alla i ett tillstånd av stilla hänryckning, som
kunde likna extas, när de hörde berättas om en vacker
handling eller mottogo en ny visdom.

De voro odödliga, ty sista resan var blott en
flyttning och därför inrättade de sig som vandrare.
Um natten voro makarna i hyddan, som liknade en
bikupa, flätad av korgvide; men då luften alltid var
ljum och ingen dagg föll, saknades tak, och genom den
öppna kupolen sågo de stjärnorna, men mycket större,
klarare än vi, och de färgade dubbelstjärnorna visade
sig för dem i all sin bländande fägring.

Detta samhälle levde utan styrelse, utan
domstolar och ordningshållare, ty deras samvete och ett
oklart men stadigt minne av det »förra», ett
»förgångna», drev dem till det rätta, vilken känsla hos
flertalet blivit andra natur, emedan de voro på nytt
födda. De höge vise, som bodde uppe på bergen, voro
endast Hjälpare och Väktare, icke härskare, och vad
som däruppe förehades förblev en hemlighet för dem
därnere. Att dessa icke fingo beträda borgens område,
funno de helt i sin ordning, likasom lägre folket
av instinkt icke söker de högre klassernas sällskap.
Däruppe skedde intet ont, det visste de, och att
man där ordnade och hjälpte i mänskornas
tilltrasslade öden, anade man, och detta gav en känsla av
trygghet nere i dalarna. Man hade något att se upp
till; och ödmjuka sinnen fordrade något att vörda,
något att sträva till, göra sig värdiga av.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free