- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
151

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armageddon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMAGEDDON 151

Invid en blommande vit syrenbuske på den gröna
ängsmattan sutto makarna Pärlskön och Havsdroppe
på en bänk i aftonstunden.

Deras sköna gestalter liknade alabaster, halvt
genomskinliga, så att blodkärlen i huden lyste igenom,
men dessa voro icke blå, utan färglösa och trådfina
såsom på växterna. Alla djuriska organer voro
återgångna, förminskade till volym och mycket mindre
materiella, endast hamnar eller liknelser; och
makarna ägde ingen ålder, halvunga ansikten men vitt
hår. Inga lidelser eller ondskor hade ritat sina
knivhugg mellan ögonbrynen; hatet hade icke etsat sina
streckar i näsvinklarna; anletet var slätt som nystruket
linne och ögat klart, en stor daggdroppe, som speglade
eterns blå, intill vars botten man kunde skåda. Med
ögat kunde de se varandras tankar, och de kunde även
visa, vad de tänkte; ögonlocken rördes icke, varken
för att dölja eller låtsas. Men sina känslor yttrade de
medels de finaste rörelser ;av läpparna och
smil-banden; och enär ögat och munnen stodo i fullständig
samklang, kunde munnen icke säga ett och ögat
uttrycka ett annat såsom hos lögnare. Endast när ögat
såg något fult eller ont, fälldes ögonlocken såsom
till skydd för onda inflytelser.

Mycket talte de icke med ord, utan med blickar
och leenden, och de följde skådespelet av solens
sjunkande, bergens och trädens alltjämt växlande färger,
de simmande öarnas alltid nya grupperingar, liknande
molnkåpors i drift. Blommorna sjöngo, icke starkare
dock än myggan, när hon är på dans i lugna
sommarkvällen, men mera harmoniskt, och alltid i nya
tonarter, vällukterna blandades av den svaga vinden
och så att aldrig detsamma återkom. Evig förnyelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free