Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prolog vid musikfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 DIKTER
för fredlig tävlan, till olympiskt spel
med sång ochi strängalek, för första gångfen;
för första gången samlas landsmän
till sångarting med infödd tonkonst
i sångens land, det är en märkesdag
som skrives upp i konstens hävdagömma.
På kulen vinter fick vi tidig vår,
och sinnet vaknade och väckte minnet;
då gick en kallelse kring land och strand,
och svaren kommo in på skilda landsmål,
och här vi enats; fastän många tungor
vi hora talas, är dock tonens ett,
och i musiken råkas vi som landsmän:
där finns ej avljud, omljud, öppet, slutet,
ej mitt, ej ditt, men allas vårt,
där endast samljud, harmoni skall råda.
Den svenska sången klang i urtid redan,
och blev i visan, folkets visa fullgod,
en namnlös dikt i ord och ton,
som lever än i evig ungdom.
Men längre fram där höras namn;
vi minnas stormaktstidens Duben,
och Karl den elftes Rudbeck,
den yverborne svensken, Olof Rudbeck,
och frihetstidens Roman, bara namn
men litet gagn, ej ekot ens vi hört av deras toner,
ty de förklingade i krigsmusikens larm.
Sen blir en paus, en sekellång måhända,
och svenska sången levde blott på lån
från utländsk marknad, myntade här hemma,
och lång blev väntan, ändlös, tröstlös...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
