Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fristat under skräckregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 ARTIKLAR
voro konfirmerade. Föreningar hade bildats och inom
dessa diskuterades frågor av allvarligaste slag. Man
levde med de frågor som då stodo på dagordningen..
Man rev ned med Renan och byggde upp med Parker
- längre gick man icke då ännu. Religionslektionerna,
som omfattade kyrkohistorien och dogmatiken,
urartade till disputationsakter mellan läraren och
lärjungarne, varvid den stackars prästen mången gång
måste överge sina toleransåsikter och göra maktspråk
gällande, men då uppstodo förhör sådana som detta:
»Huru många gudar ha vi?» En! »Huru många
personer i gudomen?» En! »Står det så?» Nej,
det står tre men treenigt är enligt logiken, som rektor
B. lärt oss, en contradictio in adjecto, eller en
självmotsägelse och får sålunda icke sättas!
Vid en maturitetsexamen hade ett teologiskt ämne
blivit behandlat av en pietist och en fritänkare. Rektor
B., som ville förekomma alla anmärkningar, visadje
dessa båda uppsatser för den andligt sinnade
ecklesiastikministern vilken var närvarande i examen.
Denne förvånade sig över att fritänkaren erhållit högre
betyg än den rättrogne, men lät saken gå ehuru den
otrogne tagit Kristi mänsklighet som ett faktum.
Denna frihet från allt tvång gjorde sig även
gällande i rena formsaker. På gymnasiiavdelningen
behövde man icke stiga upp när man fick frågan, vilket
var en rent praktisk åtgärd som förekom onödigt
buller. Man gick ut, när man hade något ärende
utan att förut stiga fram till läraren och med
ställningssteg och honnör anhålla om en permission, som man
hade rättighet att ta sig på grund av naturrätten. Allt
detta gjorde att den andliga utvecklingen gick fortare
och när man kom till Uppsala, man icke direkte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
