Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitalet och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALET OCH LITTERATUREN 235
mina meningar om digtergage, att de äro engagemang,
vilka en författare ej bör ikläda sig.
Nu får jag emellertid veta att det stipendium man
tillämnat mig skulle vara ett enskilt sådant, hopkommet
av meningsvänner. I så fall begriper jag icke vad
denna privataffär angår svenska tidningar.
Att av partivänner understödjas finner jag mycket
rimligt. En åtar sig att gå fram, ta skotten i
förpostfäktningen, för att de andra skola få storma fram, ta
äran av segern och vilan efter triumfen. Han sätter
till (jag vill icke begagna ordet offra) hälsa, krafter,
frid, bana, levnadsbröd, kanske liv, och medan han
går på ber han vännerna tänka på hustrun och barn.
Det är ju ganska rimligt.
Jag har sålunda icke av någon romantisk
högfärd avsagt mig den så vänskapligt erbjudna hjälpen.
Jag har avsagt mig stipendium eller vad man vill kalla
det, emedan jag ej vill binda mig vid ett meningsparti;
och att ta subsidier av personer mot vilkas meningar
och verksamhet jag måste resa mig förr eller senare,
det kan jag ej. Det är för stor förödmjukelse.
En annan sak är den, om en författare i min
ställning skulle behöva anlita hjälp för att existera. Att
vi icke skriva gratis, det är ju bekant; herr Wirsén
vandrar icke ens till Golgatha att gråta under ett par
hundra kronor arket Men den föreställningen att
vi skulle få arvoden av förläggarne, att vi över huvud
skulle få något av förläggarne är i viss mån falskt.
En förläggare är egentligen en onödig mellanhand^
Han behöver bara äga en pulpet, en kopiebok och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
