Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till Giftas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL GIFTAS 257
samhet på fröknarna Alma Åkermark och Psilander,
vilkas intelligens och moral stå mycket lågt!
När samhället skall omgöras och det ligger
konjunktur i luften att det skall lyckas, nu när männen
(de upplysta nämligen) vilja göra allt för att rädda
kvinnan från hennes självförnedring, nu armbågar hon
sig fram, varför? För att få vara med och taga äran
av att ha rest sig själv! Hon ville ej ha mannen att
tacka för sin räddning.
En vilseförd, finkänslig duperad ung man avled
nyligen och lämnade 200,000 Kronor efter sig. Han
anslog dem till den sociala frågans lösning. Det var
vackert. Men så satte han in i kommittén två fruar.
Han trodde, den präktige unge mannen, att de
enfaldiga fruarna skulle kunna lösa den sociala frågan.
Hur komma de sannolikt att göra? Tillsätta en
professorska i nationalekonomi! Eller en professor
möjligen. Stackars unge man?
Vid närmare eftersinnande förefaller det som om
mannen skulle äga alla de vackra egenskaper han
indiktat hos kvinnan.
Hon skall vara öm. Finns det någon så elak,
småaktig, lumpen, hård, hjärtlös som kvinnan? Har ännu
någon kvinna fällt ett enda barmhärtighetens ord över
den bedragne och förslavade mannen? Nej, men att
kela med prostituerade kvinnor, smeka sig själva,
beklaga sig! Hon tycker om att sköta sjuka och sårade,
därför att de äro värnlösa, och i hennes ömhet mot
dem ligger alltid en viss hårdhet. Jag såg en fru som
knuffade en man i ryggen, därför att han icke ville ta
17. - Strindberg, Efter’slätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
