Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista ordet i kvinnofrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 ARTIKLAR
blir därefter och Minerva blir en karlhatare (jungfru).
Minnet av matriarkatet kvarlever och hon blir
statens (Athens) beskyddarinna med spjut och sköld
och filosofiens och vetenskapernas och allt möjligt
annat gott. Men oaktat den höga beskyddarinnans
beskydd har icke den Grekiska konsten eller
filosofien lyckats uppvisa ett konstverk eller ett
filosofiskt system av en kvinna, vilket tyder på
degenera-tion (enligt kulturvännernas åsikt). Det beröm som
tillkommit en Sappho beror mera på »omedvetna
könsimpulser» än på verklig merit.
Homeriska sagorna, de grekiska tragedierna bära
ännu vittne om kampen mellan könen. Clytemnestra
avskräckes ej att döda en av sina män, men Orestes
fasar för att mörda sin moder för att hämnas fadren,
och ändock har han aldrig känt sin moder, aldrig
älskat henne. Men Apollo, den nyvaknade
manlighetens Gud, driver honom att hämnas sin fader;
under det att Eumeniderna, (de kvinnliga), furierna
som eljes driva till hämnd, förhålla sig stilla av
partiskhet för könet.
I Orestien förekommer också följande vackra
dialog.
Apollo: Mitt orakel har befallt honom (Orestes)
att hämnas sin far.
Eumenidernas chor: Finns det ett våld som
kan tvinga en man mörda sin moder?
Apollo: Vad! Än om en kvinna dödar sin
make?
Eumenidernas chor: Det är åtminstone sitt
eget (obs. sitt eget såsom motiv) blod som hon
utgjuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
