Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fugor med preludier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 . ARTIKLAR
en människa är ju en avundsvärd position och utgör
lönen själv; jag låtsade aldrig om skulden, och
åtnjöt själv understöd av andra, så att jag ingen tack
begärde, men jag stod som låntagare hos den rike
mannen och fick då och då påminnelser av mindre
behaglig art.
Ett par år gingo och min vän var stor sångare. Jag
hade däremot mycket svårt. En vår kom han upp på
min vindskammare och fann mig i samma förtvivlade
läge som han en gång var i. Han ville hjälpa mig till
landet och skulle be en rik kamrat om ett lån.
Han gick till den rike och båd om tjugofem(!)
kronor, men fick nej. Jag stannade i staden och
han försvann efter att dock ha bjudit mig på några
supéer.
Hittills är allting normalt, mänskligt och var i
min egen bohémegenre. Men nu börjar det abnorma.
Tre år senare umgicks jag i en god familj med
artistintressen. Jag förde ofta samtalet på den
berömde sångaren, naturligtvis utan att röja hans
uppkomsthistoria; jag kallade honom min vän och berömde
honom, kanske med en hemlig stolthet över att ha
givit honom första handtaget.
En dag har frun i huset råkat sångaren på ett
bröllop, och vid vårt nästa sammanträffande utgjuter
hon sig i lovord över honom, men är på samma
gång mörk och förbehållsam mot mig, nästan
misstänksam.
Slutligen måste hon tala ut:
- Ni kallar denne man er vän, men han talar illa
om er.
- Ja, svarar jag, med en lätt skepsis, sådant är
livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
