Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade sig min stämma för svag; och då det var vår,
uppsköts saken till hösten.
Nu gjorde jag ungefär som Demosthenes. Jag
gick hela sommaren varje dag ut på exercisfältet, och
vid larmet av hästar och kanoner repeterade jag Karl
Moor.
Från min upphöjda plats såg jag ned på den stolta
huvudstaden med sina slott och kyrkor, tinnar och
torn, och jag knöt näven, rasade över detta samhälle,
grät däröver, att människorna äro så enfaldiga att låta
spänna sig för som en häst för en vagn for att vända
runt ett hjul...
Hösten kom; jag uppgav debuten och blev
författare. Men Karl Moor blev min följeslagare och är
så än i dag.
Upprepade gånger har jag försökt sluta fred med
detta samhälle och stuckit huvudet i selen - men
alltid har jag åter sprungit därifrån. Och ännu i dag
kan jag gå ut på exercisfältet och ropa ve över staden,
med vilken jag på längden icke kan försona mig.
Detta har jag Schiller att tacka för, kanske ännu
mer, ty jag uppskattar Dön Carlos, sätter Maria Stuart
högt och älskar Jungfrun av Orleans.
För två år sedan spelades jag på Schillerteatern
i Berlin. Det litterära Berlin anser icke detta för
särskilt ärofullt, men jag höll det för en stor ära och gör
det ännu.
Stockholm mars 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
