Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emil Kléen.
Förord till Emil Kléens Valda Dikter.
Sju år ha gått sedan vi jordade Emil Kleen, och
jag1 har jordat mycket sen dess; att nu skriva ett förord
till hans dikter vore att gräva upp igen, och det kan
jag icke. Skall jag skriva om hans poesi, så blir
det bara att skriva om den, eller också blir det kritik,
ochi sådan läser jag aldrig, emedan kritikern bara sätter
ner hur han skulle ha tänkt sig saken, vilket saknar
allt intresse för diktaren och hans dikt.
Skall jag däremot skriva om Kleens person, så
kommer vi bort från dikten, hälst jag vet så litet om
den döde mannen. Hans dikt var helgdagsrocken,
och den bar han alltid i mitt sällskap, då vi på
sokratiskt vis vid bägaren filosoferade om tingen och livet,
på slutet mest om de högsta tingen och livet efter
döden. Han som jag hade gått vilse, men jag fann
på att gå tillbaka - till korsvägen, där visarn står,
och sen var det lätt att hitta. Mig var det till glädje
att få lära ut min konst till honom, som kanske med
skäl ansåg mig ha givit orätt spår, ehuruväl jag bara
följde det stora drevet, ung som jag var.
Det sades mycket gott vid Kleens grav om honom,
och det är nog1 så rätt, ty det andra myllades ner
med kroppen, och är väl i denna stund förvandlat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
