Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg om sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 ARTIKLAR
ljuga på mig en annans fel. Men en gång sade jag
något osant, bara av en satanisk nyck eller ingivelse,
som jag inte kan förklara. Jag stal ju också frukt
(äppelträdet går igen), men, eget nog, var angivaren
min medbrottsling; och oförklarligt nog, jag angav
honom inte för att skjuta skulden ifrån mig. Varför,
vet jag* inte, ty så rysligt ädelmodig var jag icke; jag
tyckte kanske jag skämdes på angivarens vägnar, ty
jag fann hans handling så utomordentligt lumpen, då
han varit med om stölden. När min mor började
banna mig och tala om rådstugången och polisen, så
förstenades jag av fasa; men även häpnad över, att det
kunde vara så strängt för några plommons skull.
Sakens biomständigheter voro i korthet så här. Vi
bodde på en malmgård, vars vidsträckta ägor lågo i
tobaksplantager och betesmark. Ganska långt från
byggnaden ägde grannen en plommonhage, som stötte
till vårt staket, och över vilket grenar från de sköna
träden hängde ut. Grannen var en gammal gubbe utan
barn, som aldrig besökte sin plommonhage, och lät
de gula frukterna ligga där de föllo, kanske av fruktan
för koleran som gått 1854, då plommonen kommit i
vanrykte och varit förbjudna på Munkbron. Nåväl,
träden räckte ut grenarna över staketet, plommonen
föllo in till oss; vi började plocka på marken och
overgingo snart till trädet, öppet och utan smyg,
då ingen brydde sig* om saken. Min mors fasa förstår
jag nu, ty om vi råkat ut för en småaktig ägare, så
hade vi riskerat polisen. Emellertid (det kan jag nu
vid 60 år tala örn), när jag som tjugoårig student åter
flyttat in i den malmgården, fann jag just det
plommonträdet förtorkat, de andra icke. Detta gjorde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
