Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENGELBREKT.
Hos fogden? Nej! Jag har upphört att jaga!
ERIK PUKE.
Jag tror att Engelbrekt själv har upphört!
Vänder sig för att gå; varseblir Styrbjörn.
Biskop Styrbjörn! Folkungafienden!
BISKOP STYRBJÖRN
blir sittande som förut med blickarne mot golvet.
ERIK PUKE.
En dag varder kommande, biskop Styrbjörn, då
du önskade Svenska Folkungarne igen emot Danska
Sköldungarne. Magnus Eriksson utrotade du från
jorden, Magnus den gode som han kallas i Norge,
och så fick vi Albrekt den onde i stället! Och hans
avläggare!... Den saken ägnade du ditt liv, ett
hundraårigt liv åt ett misstag! – Du ser också ut som
ett misstag hela mannen!
BISKOP STYRBJÖRN
slår upp ögonen och stirrar förfärad på Erik Puke.
ERIK PUKE.
Ett sådant sant ord har du inte hört på hundra
år, gamle narr!... Håll till godo! Går.
*
Engelbrekt och Styrbjörn skämmas först att se på
varandra; därpå mötas deras blickar.
ENGELBREKT.
Det är för sant en giftblandare, Puken!
BISKOP STYRBJÖRN.
En led karl! Men... jag har haft tid lära mig
att låta pölsesnack fara med vinden!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>