- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 35. Engelbrekt. Carl XII /
107

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELBREKT 107

ENGELBREKT.

Det tomma intet, och däröver svävade dock en
gång Herrans ande och sade: varde ljus! Nu är
det mörkt igen!

VARG.

Om natten är mörkt, men det har alltid hittills
blivit dager!

ENGELBREKT.

Hittills, men icke vidare!

VARG.

Jag ser dock en ljusning i öster! Där går solen
upp!

ENGELBREKT.

Då ha mina ögon förlorat sitt ljus!. >. Bättre
så!... Där låg en gång mitt hem! Därborta!...
Jag vill se det igen! - Varg!

Han stiger av hästen.

För undan min häst, och kalla färjkarlen!

VARG

för ut hästen till höger. Varpå man hör ett horn blåsa en
enda uthållande ton.

ENGELBREKT

står längst ut på bryggan, barhuvad och ser ut över sjön.
Hans figur tecknar sig då fristående mot luften. Ibland
synes han anstränga ögonen för att genomtränga mörkret.
Ibland spritter han till och vänder sig för att lyss. Glimtar
av månsken draga då och då över landskapet.

* VARG in igen.

Det ar folk i skogen, herre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/engelbr/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free