- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
19

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skörden gjorde han där två stenhällar bildat ett prång;
där var en riktig soplår. Mest var det halm och
vassrör, sedan nätpollror av näver, notvakare, barkbåtar
och korkar. När han lärt läsa innantill var det något
nytt att känna bomärkena som voro inbrända på öskar
och avbrutna årtullar; bryggeriets namn tryckt på
korkarne. Korkarne erbjödo den mesta omväxlingen,
särskilt om sommaren, då kuttrarne vid Fagervik
avlämnade största gärden. Med sydlig vind drevo de
till havs och vid nästa nordan sökte de sig in på
baksidan av Skamsundslandet. Första gången han
hittade en champagnekork var en tilldragelse i hans
liv. Han undrade en hel timma hur en sådan kunde
gå ner i en buteljhals. Han tuggade på den som han
sett sin far göra, men den blev ändå vidare.
Bryggarns namn var också underligt. Moet-et-Chandon
Reims och där var ofta spår av guld eller silver
på den.

De långa flata vikarne med finaste skrivsand,
tyckte han mest om. Där låg den uppkastade tången
som en drivbänk, och i den växte det purpurröda
Fackelblomstret, den guldgula Lysingen, den
gredelina Astern, vita Havsrättikan. Och där funnos
snäckskal, skelett av fiskar, någon gång ett fågelskrov.

Långa sträckor var vattenkanten otillgänglig för
idel stenblock. Där låg huggormen under
Vändelörtens ljusröda parasoller, och dit hade ofta en
sjöfågel tagit sin tillflykt.

En tvärbrant udde stängde stundom vägen, och
då var det att gå opp i skogen.

En sådan udde hade hittills varit målet för hans
vandringar. Det var visst intet förbud att gå längre,
men bergväggen utgjorde ett sådant avvisande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free