- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
34

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år gammal. Och han erinrade Rutens historia.
Huruledes hästen i sin ungdom varit den enda nyktra
individ på Skamsund, och huruledes han omvänt den
största suparen till nykterhet. Och det gick till så.

Vickbergs far, lotsen, som söp så fasligt, hade
en söndagsmorgon tagit sig några. Söp gjorde hela
ön, så att alla gingo med brustna, blodiga och tårade
ögon. Ville man se ett öga som ännu kunde spegla
den blå himmelen och stråla förnuft, fick man gå
ner till djuren. Korna, hundarne, till och med svinen
voro klarögda, men det klaraste ögat hade Ruten.
De hade visserligen en gång försökt att ge honom
drav, men då hade han vänt genom vind och slagit,
så länge det fanns en spån kvar av hon. Hästen hade
en sådan avsky för brännvinslukten, att han icke
ens rörde gräset omkring bränneriet, om det nu
var det!

Emellertid, Vickbergs far hade fått för många
på söndagsmorgonen och gick och föll nere i
stranden. Ruten gick i närheten och betade, men låtsades
icke se Vickberg. Som en lantmätare stegade han
opp sitt bete med framfötterna, en före och en efter,
tills han slutligen kom fram till den döddruckne.
Först luktade han på honom, men drog straxt halsen
tillbaka, lag huvudet och öron bakut, gäspade så att
alla tänderna syntes, blåste ut ett tag för att visa sin
avsky. Därpå syntes han bemanna sig – det är
Vickbergs far som själv berättar – lutade sig ner
och tog med framtänderna i stortröjan, mitt i bringan,
bar honom ner till sjökanten, och doppade honom
tre gånger – ackurat tre gånger alldeles som han
kunnat räkna – och så lade han honom varligt på
strandens tångbale och gick sin väg – utan att säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free