Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagar gingo som en enda stor fest. Man
dansade och sjöng och spelade, klädde ut sig och höll
upptåg, som vanligtvis slutade på teatern. Torkel
gick i yrsel utan att tappa huvudet och han bara
undrade över att världen på den sidan sundet kunde
vara så ljus och människorna så snälla hela dan och
alla dagar.
Om fadren hördes ingenting, och han antogs ha
förlist eller ha kommit över till Finland; att han icke
skulle återvända för att möta ett säkert fängelse,
tog man för givet. Torkel saknade honom icke, utan
fruktade hans återkomst, liksom hans oro för
kommunalen icke övergav honom, trots källarmästarns
försäkringar att han skulle reda det. Ibland drömde
han om nätterna, att man kom och tog honom, och
att han arbetade med hudarne i karantänshuset. Men
när han vaknade i sin vindskammare och såg solen
skina på de stora lindarne utanför och hörde
fåglarne kvittra och bien sjunga, då tänkte han på
vaktmästar Vickbergs ord, att här på sidan låg det berget
Ebal, förbannelsens berg, där synden bodde och de
ogudaktiga; och då visste han icke vad han skulle
tro. Här voro människorna avgjort vackrare och
snällare än däröver, och fastän de nog hade sina
skuggsidor som han kände, höll han det ifrån sig,
liksom han gjorde sig döv och blind för alla
kamraternas historier om sina husbönder. Han hade sitt
mål stadigt för ögat, och det var att komma till
oberoende av kommunen och på en plats där han födde
sig med sitt arbete, hälst på sjön, där han trivdes,
och allra hälst vid kungliga flottan. Därför övade
han sig i försakelser och självbehärskning, sparade
alla slantar han fick; och han älskade penningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
