Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Kör! Jag skall gå dit om fredag! Och sen ska
du fä rö hem ankarn om du får se något fel på mig.
Dagen kom, och postmästarn åt middag hos
doktorn, innan han anträdde den beramade färden till
bönhuset.
Ingen hade fått veta om hans avsikt, dels
därför att han fruktade predikanten skulle lägga an på
honom, dels därför att han var rädd få rykte om sig
att vara läsare.
Efter middagen, lånade han en dosa snus, för att
hålla sig vaken, trots doktorns försäkringar att han
icke skulle få tillfälle att somna. Och så gick han.
Doktorn däremot vandrade nere i sin trädgård
väntande på utgången av ett försök som mången
starkare hade fallit för.
Han väntade en och en halv timme, han
väntade två. Han väntade tre.
Då såg han slutligen kyrkfolket komma
strömmande, vilket var ett bevis att det var slut. Men
postmästarn syntes inte. Doktorn blev orolig. Det
gick en timme, och slutligen fick han se vännen
komma från skogen. Han kom med en något
uppstyltad glättighet och hade något tvunget livligt i
sin gång. När han fick se doktorn slingrade han lite
med benen och hivade axlarne som om det
stramade i kläderna.
- Nåå? frågade doktorn. Det var långvarigt
det där?
- Ja, var hela svaret.
De gingo ner i lusthuset; satte sig mitt emot
varann, ehuruväl postmästarn var rädd att visa sitt
ansikte, i vilket kommit ett nytt uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
