Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlad kraft, och hon greps av en känsla av aktning
som hon ej kom ifrån.
Han satt just och såg i huvudboken på sista
uttagen till bosättningen. Det var jämnt hans besparingar
under de tio år han själv drivit affärer, och utan att
vara småaktig tänkte han med sorg och bitterhet
på, huru bortkastat allt detta nu var. Han suckade
och lät blickarne glida åt sidan för att icke se de
vältaliga siffrorna. Då märkte han på en gång bakom
dörrens glasruta liksom en pastell i ram, ett blekt
ansikte med två stora ögon som han kände, och ur
vilka strålade smärta och medlidande. Han reste
sig och blev stående, aktningsfull, med sin stora
manliga, stumma sorg, frågande, bävande. Då såg han
i hennes blickar, hur den bortkomna kärleken
återvänt, och därmed var allt sagt!
När de efter en stund vandrade på Skeppsholmen,
lyckliga som aldrig förr, frågade han:
- Vad tog vid oss i går? (Han sade alltid vi
för att icke föra in frågan om vem som hade
skulden.)
- Jag vet inte; jag kan inte förklara det, men
det var det rysligaste jag upplevat! - Det gör vi
inte om! l
- Nej, det gör vi aldrig om. Och nu Ebba, är
det för hela livet! Du och jag!
Hon tryckte hans arm fullt övertygad att efter
detta eldsprov intet i världen skulle kunna skilja
dem, för så vitt det berodde på dem!
Och de voro vigda. I stället för att nu gömma
sin sällhet i det vackra, rena hemmet, satte de sig
på ett tåg bland främmande, likgiltiga, nyfikna eller
rent av fientliga människor. Och sedan tågade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
