Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken rå kvinna, av vilken jag trodde mig lära, och
uppfostras till ett finare väsen. Synvillor och
bedrägeri! Hela den här kärleken var bara ett
skälmstycke att förvända synen!
Därpå sökte han föreställa sig, vad som nu hände
i matsalen. Hon skulle naturligtvis gråta och med
ögonen vädja till gästerna, om hon var tillräckligt
olycklig med en sådan man. Hon brukade nämligen
alltid vid table-d’hoterna vädja till gästerna med
ögonen; och när han väntade ett svar från henne,
riktade hon alltid blickarne ut åt församlingen som hon
uppkallade till hjälp mot förtryckaren. Han blev
nämligen alltid behandlad som tyrannen, fastän han av god
vilja gjort sig till hennes slav... Ingenting hjälpte!
Han befann sig nere vid hamnen och fick syn
på badhuset... just vad han längtade efter. Och
snart hade han kastat sig på huvet i havet; sam ut,
långt ut mot mörkret. Hans av myggstick och
brännnässlor pinade själ fick svalka, och han kände hur
han lämnade ett kölvatten av smuts efter sig. Så
vände han sig på rygg och såg stjärnvalvet över
sig, men i detsamma hörde han ett sus och ett
plaskande bakom sig. Det var en stor ångare som
kom in, och för livet måste han kämpa sig ur vägen.
Styrde mot stranden som var garnerad med lyktor,
såg hotellet upplyst...
När han var klädd, kände han endast en oändlig
sorg; sorgen över det förlorade paradiset. Och
därmed var all bitterhet borta.
I denna sinnesstämning kom han upp på rummet
och fann sin hustru vid skrivbordet. Hon reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
