Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdraget, och som han fick välja själv sitt program,
tog han till sin favorit - Wagner. Frun visste icke
vad han spelte, men kände sig olustig under det
höga allvaret. När slutligen åskorna tystnat, satt
mannen orolig, ty han kunde räkna ut vad som nu
skulle följa. Och det följde.
Som artig värdinna måste hon säga något; att
tacka helt enkelt var för kort, utan hon frågade
vad det var.
Nu kom det: - Wagner!
Här fick mannen den blick han fruktat, och som
sade honom att han var en förrädare, som kanske
velat narra henne att av okunnighet berömma »det
värsta hon visste». Under förlovningstiden hade hon
visserligen åhört med uppmärksamhet fästmannens
långa försvarstal över Wagner, men strax efter
bröllopet hade hon sagt rent ut att hon icke tålde honom.
Därför hade också mannen aldrig spelat för henne,
och hon låtsades icke veta att han kunde spela.
Men nu erfor hon det som en lömsk
överrumpling, och mannen fick den omtalta blicken, som
sade honom vad han hade att vänta.
Gästerna hade gått, och makarne sutto ensamma.
Han hade lärt i sitt hem att aldrig tala annat än väl
om nyss gångna gäster; hellre tiga. Hon hade nog
hört något dylikt också, men här behövde man icke
lägga band på sig.
Och nu började en kritik över hans vänner. De
voro, kort sagt, tråkiga.
Han tuggade sin cigarr i tystnad, ty att tvista om
tycke och smak härvidlag vore ju obilligt.
Men hon fann dem även oartiga. Hon hade
lärt sig att unga män skulle säga behagligheter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
