Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna natt märkte han for första gången att han
vid sin sida hade en gammal ful kvinna, som
emaljerat sitt ansikte med skinande pomador och flätat
håret som en bondkvinna.
Hon brydde sig icke om att vara skön för honom,
men hon var redan nog cynisk att ogenerat visa
sig vidrig, blottande toalettens osköna hemligheter.
Då löstes han för ett ögonblick ur förtrollningen
och tänkte på flykt, tänkte så länge tills sömnen
förbarmade sig över honom.
Ett par veckor gingo under dov tystnad. Han
kunde icke komma ifrån att det var synd om henne,
och om hon leddes, så var det ju hans fel för tillfället,
emedan han var hennes man - för tillfället. Att
söka sällskap var numera omöjligt, sedan hans vänner
voro ratade, och i sina egna fann hon icke mer
behag. De försökte nog på var sitt håll att gå ut, men
återvände alltid hem.
- Du har svårt att vara ifrån mig ändå! sade
hon, och han svarade:
- Och du?
Hon blev eftergiven och likgiltig, icke ond mera,
så att de kunde tala, det vill säga att han vågade
svara.
- Min fångvaktare! sade hon.
- Vem är fången, du eller jag? svarade han.
När de insågo att de voro varandras fångar,
logo de åt förhållandet och började undersöka
häxeriet. Och de gingo tillbaka och togo om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
