Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fatt i orätt kupé som dock var tom. Han kom efter
och de voro ensamma slutligen.
- Det är trevligt, va? väste han. Och han slog
sig för pannan.
- Tänk, att jag skulle låta narra mig ut på ett
sådant här äventyr! Tänk! - Och majorn! Nu är
min bana slut!
Detta var temat som sedan varierades till
Linköping, hunger och törst gjorde sitt till; det var
förfärligt.
Efter Linköping kände båda att de ännu
återhållna beskyllningarne måste ha ett utbrott, och i
rätta ögonblicket dök minnet av mannen upp, och nu
kastade de sig över honom. Han hade skulden; han
var tyrannen, idioten förstås, en »sån där som spelte
Wagner», en djävel... Det var han som varskott
majorn, fanns inget tvivel...
- Ja du, det tror jag, sade frun med fullaste
övertygelse...
- Tror du? Jag vet det! trumfade baronen ut.
De råkas på börsen där de spekulera tillsammans i
aktier... och vet du vad jag börjar misstänka? Jo,
din man, uslingen som vi kallar honom, han, har,
aldrig älskat dig!
Frun funderade en sekund, men antingen
mannens kärlek var otvivelaktig, eller om det måste höra
till pjäsen att han älskat henne om hon skulle få
äran att ha fockat honom - nog av han borde dock
ha älskat henne som var så älskvärd.
- Nej, nu är du orättvis! vågade hon fram.
Hon kände sig därav något lyftad att hon kunnat
säga ett gott ord om en fiende, men baronen kände
det som en förebråelse mot sig, och tog nya tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
