- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
101

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brast hon i gråt - ville kasta sig ut, men
återhölls ... Hon blev stående länge, och spjärnade med
fötterna som om hon ville hålla igen tåget, få det att
gå baklänges... Under allt detta hörde hon
snarkningarne som från en stia där matningen pågår...
Och för detta... kräk hade hon lämnat ett gott hem,
ett vackert barn, och en man...

Snarkningarne upphörde, och baronen begagnade
sina nyförvärvade tankekrafter att överskåda läget
och ställa om sin framtid. Sorgsen kunde han icke
bli, men blev ond i stället. Och när han fick se
näsduken för ögonen på den unga frun blev han ursinnig
och tog det som en personlig tillvitelse. Men gräl
var långvarigt och tråkigt, och därför, anslående en
lätt stallton och med en smekning från umgänget med
hästarne, nöp han henne i halsskinnet och smackade:

- Gaska opp dig! Maja!

Två stämningar så vitt skilda råkade ihop och
skuro sig, så att de föllo på var sin sida om
häck-kniven! Med åtföljande dödstystnad. De voro icke
mer en person, utan två, oåterkalleligt två, som icke
hörde ihop.

En halv dag till i ledsnad och tråkighet; en natt
i mörker och omlastningar - och slutligen befunno
de sig i Köpenhamn.

Där voro de okända och behövde icke känna
sig besvärade. Men när de kommo i matsalen
började hon med strålkastarn han kallade, att fara över
alla innevarande med blickarne, så att när baronen
tilltalade henne, han aldrig såg hennes öga annat
än i profil. Slutligen blev han ond och sparkade
henne på benpipan under bordet. Då vände hon
sig utåt och vädjade med ögonen till församlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free