Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betänkligheter. Hon eldades upp, eldade upp honom och
de packade genast.
Bara det att han skulle få lämna henne, på hur
kort tid som hälst, återgav honom levnadsmodet. Och
därför satte han sig några timmar senare i en
förhyrd segelbåt, med sin käresta vid fockskotet och
stack ut från Lange Linie som en sjörövare med
sin brud, bullrande, stormodig, grann.
För att dölja reseplanen hade han till båtägaren
endast föreburit en lusttur på sundet, besluten att
telegrafera från Landskrona och återsända båten med
likvid och bogserad av en ångare.
När de stucko ut från stranden stod båtägaren
och såg på manövern. Och då han märkte att kursen
togs på ön Ven, ropade han i händerna:
- Håll inte för nära Ven, bara!
Och så något annat som togs bort av vinden.
- Varför inte Ven? frågade sig baronen högt.
Den är ju brant, så där finns inga rev.
- Ja, men när han sa det, finns det väl någon
orsak! invände frun.
- Prat, bara! Skota focken, du!
Vinden som var en laber kultje, friskade ute
på redden, och som det var långt mellan fock och
ror behövdes ingen underhållning, vilket var baronen
till stor lättnad.
Kursen låg på sydöstra hörnet av Ven, men det
märktes icke i början. När slutligen frun insåg vart
färden ställdes, ropade hon:
- Håll icke på Ven!
- Håll din... svarade baronen och låg på
slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
