Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ja, egentligen är mig likgiltigt var jag vistas,
Det var en idé, som tycktes lätta vissa moln.
Och nu kom beskrivning på Berlin, utsikterna där
vid teatrar och mera dylikt.
- Men, invände han, jag kommer så långt bort
från mina barn.
- Era barn, ja, dem har jag så ofta tänkt på,
Säg, har ni deras porträtt, får jag se!
Han hade verkligen porträtten på sig, och när
hon vidhöll sin önskan, visade han dem. Flickorna
intresserade henne mindre, men när hon fick se
den åttaårige, blonde gossen med den uppåt riktade
härliga blicken, föll hon i hänryckning.
- Vilket ljuvt barnaansikte! Är det icke en lycka
att äga ett sådant barn?
- Att äga i dag, och förlora i morgon! - - -
Hon granskade nu porträttet och jämförde det
med fadren och något närgånget, så att han erfor
denna blygselkänsla som en man kan känna inför
en kvinna när hon tillägnar sig hans roll.
- Det är ni, sade hon, men det är icke ni!
Han begärde ingen förklaring, och hon bad att
få behålla porträttet bredvid sig.
Samtalet fortsatte och återknöts vid reseplanen,
men hon var förströdd och lät blickarne esomoftast
vila på porträttet.
Vad som försiggick i hennes själ nu kunde han
icke gissa, men han märkte att hon stred och var i
begrepp fatta ett beslut. Och han kände huru ett
nätverk av fina sugrötter klängde sig ut från hennes
väsen och flätade sig in i hans; något ödesdigert
förestod; han blev beklämd, längtade åter till sin
manliga kamratkrets som han övergivit, och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
