Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han andades lätt, erfor en befrielse, och inträdde
i kaféet med en känsla av att ha lagt något besvärande
bakom sig, något som var lyckligt överståndet och
slut!
Nu satt svensken där och troligen förledd av
skvallret om norrmannens förlovning, hade han
medfört sin dam. Det var en lång, kroppslös blond
svenska, som syntes utmagrad av sjukdom; och hon
hade sorg och förtvivlan i rösten, släpande tonfall och
hängande ögon.
Som artist, utan namn dock, var hon »frigjord»
som det kallades, men dock icke från den kvinnliga
fåfängan att alltid kunna uppträda med ett påhäng
av manfolk, som hon ville skryta med att ha erövrat.
Norrmannen hade hennes tankar länge rört sig
om, och när de nu råkades, var han ny, full med
överraskningar, och därjämte medförde han hela den
nytända passionens eld.
Inom en halvtimme såg hon icke mer åt sin
gamle vän, hörde ej på vad han sade, och när hon
slutligen snäste honom steg han upp, och frågade om
hon följde med.
- Du kan gå! svarade hon. Och han gick.
På mindre än en timme hade hon brutit med sin
mångårige vän, och hon var lierad med norrmannen,
som för en och en halv timma sedan kysst sin brud
till avsked.
Huru detta kunde vara möjligt, frågade han sig,
men gav sig ej tid reflektera. Hon erbjöd fördelen
att kunna förstå honom fullt; han fick tala ut efter
en lång fängelsetid; han behövde endast antyda för
att bli förstådd, och hon drack hans ordsvall, tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
