Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande förmiddag kom hon, utan att vänta
läkaren. Hon hade en liten förnumstig min, som
om hon nog kände den där sjukan, men icke fäste
sig vid småsaker. Ur en medförd korg tog hon fram
ett ris...
- Vad är det?
- Jo, det är påskriset, ty det är långfredag i dag.
Och så planterade hon riset i sängen vid hans
fötter. Sedan prydde hon hela sängkanten med
sälgkvistar i blom.
Som en liten fru gick hon omkring och pysslade i
rummet, ställde i ordning och mönstrade. Slutligen
slog hon sig ner i en bekväm stol.
- Nåå? Den stora nyheten?
- Att vi måste förlova oss, sedan tidningarne
redan eklaterat.
- Ha tidningarne gjort det? - Och den gamle?
- Far är resignerad inför det ohjälpliga, men
han är inte glad! Nå, skall du icke gratulera mig?
- Och du mig först, för jag är äldst...
- Och oförståndigast.
- Jag har den äran att gratulera! Och en sådan
man!
Så jollrade de, och kommo snart över på kapitlet
utsikterna. Han dikterade och hon skrev. Så och
så många pjäser antagna till spelning... Ett tusen!
- Med trettio procents missräkningsavdrag, sade
hon.
- Trettio? Jag räknar alltid nittio procent
missräkning, ibland hundra...
- Var förståndig nu, detta är allvarsamt... Och
så skrattade de!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
