Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
udden där klippan störtar brant ner i havet. Han
vill fråga henne något mellan fyra ögon, men vågar
icke; och därför stå de tysta stirrande ut i det blå
intet, sökande ett mål som saknas.
De ha nämligen uppehållit sig där i sex dagar
utan att få vigsel, emedan hans skiljebrev genom
slarv ej blivit löst förrän ett par månader efter domen,
och sålunda var daterat så att jävstiden ej var förlupen.
Nu hade telegram växlats med myndigheter; trassel
och missförstånd hade vållat uppskov, och systern
hade blivit otålig.
- Tror du på mig? frågade han.
- Ja, jag tror på din ärlighet, men du är en
olycksfågel.
- Och din syster?
- Vad skall hon tro? Hon känner dig ju icke,
och hon har endast klart för sig att dina försäkringar
om papperens giltighet ej voro tillförlitliga.
- Hon har rätt, men jag är utan skuld. Vad
ämnar hon nu?
- Hon reser tillbaka i morgon och då måste jag
med!
- Alltså skiljas innan vi äro gifta; återgå till
hotellrummet, krogen, nattkaféet!
- Nej, icke det!
Och efter en paus:
- Låt oss gå i havet!
Han slog armarna om henne.
- Har du sett ett människoöde som mitt! Och
var jag kommer för jag olycka och fördärv med
mig! Tänk, dina föräldrar!
- Tala icke så! Med tålamod skola vi komma
ut ur detta också!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
