Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon skulle känna igen sig själv i vissa drag hos
hennes företräderska. Kanske hittills obesvarade
satser i den frågan makarne instinktivt undveko:
kvinnofrågan. Säkert är att hon fick reda på sin mans
åsikter om hennes kön, och de voro så brutalt
framlagda, att de måste såra henne dödligt.
Hon sade icke ett ord, men han läste i hennes
ansikte, att nu var hans frid ute; och att denna
kvinna ingen rö mer skulle få förrän hon dödat hans
ära, och tvingat honom förkorta sitt liv. Däremot
kunde han endast sätta sitt: vara beredd på allt,
i det längsta fördraga allt, och sist, när intet mer
återstod, gå sin väg, och låta henne i ensamheten
äta sig själv av brist på näring för sitt hat.
Följande dag hade hon ruvat sitt ägg och det
befanns innesluta en basilisk.
Med en min som icke lyckades bli oskuldens,
meddelade hon, att efter som han icke kunde arbeta,
måste de vara betänkta på indragningar.
- Gott! svarade han.
Först skulle de inskränka sig till ett rum. Detta
betydde att all möjlighet att rå sig själv, draga sig
tillbaka, samla sig, var utestängd. Han skulle
hädanefter vara inspärrad med sin plågoande i samma
bur, ej rå sina tankar och tycken, och framför allt
icke arbeta med Yttersta domen. - Du kan ju ändå
icke arbeta! anmärkte hon.
När middagen kom, framsattes en tallrik med
fläsk och ett bröd.
- Du håller ju icke på soppan, sade hon, och
varm mat i den här hettan smakar icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
