Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så måste han hem slutligen, och väl hemma
satte han sig i en stol och hon satte sig mitt emot.
Då förstod han hur en människa kunde bli
mördare, och han beslöt att fly, sedan han först skrivit
efter pangar.
Natten kom och han räknade på att då få samla
sina tankar, rå om sig själv.
Han låtsades därför somna, men hon hörde på
hans andedräkt att han icke sov.
- Är du vaken? frågade hon.
Han var nog oklok svara ja. Nu lågo de och
spejade efter vem som skulle somna först. Och
slutligen somnade han.
Långt fram på natten vaknade han; lyssnade
och hörde på hennes andedräkt att hon sov.
Då sträckte han ut sin själ, svepte sig i mörkret
och njöt av att få tänka utan att observeras av de
kalla, hotfulla ögonen.
Men hon hade icke sovit, utan i mörkret hör han
hennes stämma som förr: - Sover du?
Han kände vampyren som slagit fast på hans
själ och övervakade till och med hans tankar.
Varför skulle hon eljest bespeja honom, om ej därför
att hon fruktade hans tankars tysta arbete. Hon
kände kanske huru han låg och arbetade sig lös ur
hennes nätmaskor, om han bara fick några timmars
ro, men det skulle han icke få. Och hon försakade
själv sömnen bara för att pina honom. Hon unnade
sig icke att gå ut i staden, på bibliotek och museer,
därför att hon icke ville lämna honom ensam.
Följande dag, frågade han henne om hon fortfor
att vilja översätta hans arbeten, eljes måste han
vända sig till sina gamla översättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
