Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Skulle jag översätta dig! sade hon föraktligt.
Jag har väl bättre!
- Varför skulle du icke översätta mig före dina
struntförfattare?
- Akta dig du, fräste hon: Du är överskattad och
ett förfärligt uppvaknande förestår dig, ur din
inbillade storhets dröm.
Detta sade hon med en ton som om hon haft
Europas opinion bakom sig, och det gjorde ett visst
intryck på honom, ty en författare även erkänd är
ju ingenting inför sig själv, men allt genom den
mening andra hysa om hans talang. Nu kände han
att bandet brast; hon hatade och ringaktade hans
verk som ju var hans berättigande, och när hon sökte
att beröva honom mod och tillförsikt, så var hon
fienden. Och mot en fiende fanns endast två
metoder, antingen döda honom eller icke inlåta sig i
strid utan tåga vidare. Och han beslöt sig för det
senare.
Ännu ett par dagar måste han hålla ut medan
pängarne inväntades, och dessa dagar voro
tillräckliga att utveckla hans avsky. Kall, beräknande
elakhet, med skadeglädje över lyckade anslag; all kvinnans
småsinthet, lumpenhet och svek fick han tillfälle se
om igen, men i större skala. Och som hon visste
att han av penningbrist icke kunde komma lös, lät
hon honom förstå att han var hennes fånge; vilket
han icke var.
Rummet såg ut som ett svinhus och maten var
enkom lagad så att den skulle vara vedervärdig.
Oordning och snusk härskade, så att han kände sig
vara i helvetet, och tänkte med saknad på sin ensliga
vindskammare där alltid ordning rått, trots slarv i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
