Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde betala hotellräkningen, beslöt han att resa
utan vidare, för att icke mer återvända. Vännen
skulle ge honom pangar och han skulle sända dem till
hotellet och låta sakerna komma efter. Så satte han
sig på tåget med en utsläppt fånges känslor; kastade
en medlidsam blick på Hamburg, som han förlät dess
oförrätter, men lovande sig icke mer i onödan hedra
den med sina besök.
En halvtimmes färd hade satt honom i gott lynne
och det vattnades honom redan i munnen vid tanken
på att få prata ut sin förargelse, kanske färglägga
hela martyrhistorien som en komisk bagatell. Det
gudomliga lättsinnet kom igen och han fann sig
egentligen vara en lyckans guldgosse, som kunde så
oförmodat råka en av vännerna. Han stannade
utanför det lilla trevliga värdshuset, där värden stod i
dörren; hälsade och frågade om herr ** var inne.
- Nej han har rest i dag på morgonen.
- Vart har han rest?
- Till Danmark!
När han efter tre timmars väntan, under vilken
han haft tid att känna slaget svida ut, åter satt på
tåget, tänkte han: - Detta hänger icke rätt ihop;
detta är icke naturligt, icke händelsernas logik. Detta
är visserligen något annat!
Så döko åter Hamburgs tornspiror fram, och
det gamla hatet vaknade; men steg till en otrolig
höjd då han vid stationen såg en sjukbår.
- Nu är koleran här! tänkte han. Fjorton
dagars karantän!
Men koleran var icke där, det var ju redan en
stor lycka, som han dock icke kunde njuta av, ty
nu var han viss att den skulle utbryta samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
