- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
159

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var så uppvärmd att den ej svalnade om natten.
Detta ledde tankarne först på de heta sandpåsar
bönderna bruka i lunginflammation; senare och sedan
han länge letat i minnet uppdök tavlan ur Dantes
helvete, där gudsförsmädare ligga utsträckta på het
sand, men eftersom han ej trodde sig känna någon
god Gud, tyckte han smädelserna kunde vara ogilda.

Efter en veckas vandringar i den djupa sanden
märkte han helveteskvalen i att taga ett steg fram
och ett halvt tillbaka, att behöva lyfta foten ett kvarter
för att komma fram, och mest kanske att känna sig
liksom sjunka genom jorden likt flickan som
trampade på brödkakan. Aldrig finna en fast punkt, icke
kunna löpa ut fritt i kapp med tankarne, utan släpa
sig fram som en åldring, det var helvetet. Och en
hetta, som aldrig avtog i luften; hans vindskammare
brann om dagen, och naken om natten i sin säng
hettades han av takplåtarne.

Nu skulle havets närhet ha tyckts kunna släcka
branden, men även det var utstuderat i stil med det
andra. Han brukade nämligen alltifrån ungdomen
vid badning kasta sig med huvudet förut, emedan
han ej kunde krypa i vattnet. Och även här spelade
en viss ohygglig, återkommande dröm sitt elaka spel.
Han plägade nämligen drömma att han var
upphettad och måste i sjön; sjön var där, men så grund
att han ej kunde hoppa i och när han kröp ut var
det ännu så grunt att han icke kunde doppa huvet.

Precis så var badstället här!

- Har jag då kommit hit att få alla mina onda
drömmar sannade, och satta i scen? frågade han sig.

Och med skäl! Ilmarinen blev närgångnare med
var dag; frågade när frun skulle komma, och trodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free