Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denne icke behövde genera sig. Särskilt dock
gillade han dennes ställning i kvinnofrågan, vilket
han formulerade så:
- Ja, du har skrivit allt det jag velat skriva!
Det var nog icke fulla allvaret, men han sade så!
Därpå voro de framme vid bäcken.
- Har du fiskat abborre förut? frågade den
gamle.
- Nej.
- Ja, då är det bättre du hjälper mig.
Hjälpen bestod i att passa på ta upp fisken i en
håv; klara kroken utan att skada den artificiella
flugan. Som allt fordrar sin övning, befanns magen
fumlig och fick snubbor. Men han var så inne i sin
nya ställning att han fann det helt naturligt, lika
naturligt, som när han förr fiskade tillsammans med
sina barn.
När solen sjönk upphörde sporten och nu fick
magen äran bära hem metspöna, haven och fiskarne.
Aftonen var glad och gubben sände ett telegram
med respängar till London och order att unga frun
genast skulle infinna sig.
- Det är för din skull, sade han till mågen.
Med andra ord, hon var icke efterskickad, och
han hade lockats dit som när man fångar
sångfåglar.
- Det kom jag gott ifrån! sade han till
svärmodren, när han tog godnatt.
- Det värsta är nog över, men det är inte slut
ännu.
- Är det meningen vi ska ha stryk båda två?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
