Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var fri emellertid, hade lämnat det svåraste
helvetet bakom sig; solen sken, landet låg grönt
och öppet; han hade hela världen för sig. Skakade
av barnkostymen som han burit i åtta dagar; kände
sig vara man igen och marscherade.
Planen var att till fots uppnå en station; där
taga båten, telegrafera efter sitt bagage och så resa
till Köpenhamn.
- Det är egentligen komiskt, sade han sig själv,
om det ej vore tragiskt för de gamle. Svårt ser det
ut, men jag har klarat värre saker. Landsvägsriddare
är jag, gott, därmed ha alla pretentioner på ära och
heder och sådant upphört. Det är lugnt i alla fall
att intet ha att förlora. Hej!
I nästa by drog han in som en gammal soldat;
befallde vin och tobak. Blev lustig så han måste
språka med värden. Och så marscherade han igen!
Och då och då föll han ner i sentimentalitet;
tänkte på svärmodrens ord om vilda jakten; måste
bekänna att detta icke gick rätt till, ty en sådan
otur hade han ännu aldrig sett; och när andra
människor märkte den, måste den finnas där. Men det
gjorde ingenting, ty otur hade han haft sen han var
barn.
I alla fall: försätta en människa i ett sådant
läge! Han skulle själv icke ha misshandlat en fiende
med en sådan helvetisk grymhet.
Emellertid, han nådde Odense, han kom till
Korsör och hastigt nog till Köpenhamn.
Det var afton, och han sände ett stadsbud till
den familj där hans hustru brukade ta in. Eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
