- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
181

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rett sig, och erfarenheten visat att det omsider gått
väl. Detta kallades hoppet. Och med det varpade
man sig fram; tog in en pall i spelet och skred
framåt en halv aln. Andra påstod att nyfikenheten
uppehölle människan. Man ville se hur det gick,
alldeles som vid romanläsning eller åseendet av en
pjäs. Något ändamål med livet hade han ej funnit.
Religionen hade visserligen sagt att man skulle
förbättras härnere, men han hade bara sett hur man
tvangs in i lägen ur vilka man utgick sämre. Litet
tolerantare mot medmänniskorna blev man
visserligen, men denna tolerans liknade bara moralisk
slapphet, ty när man kom så långt att man log,
överseende åt andras brott, var man icke fjärran från
brottet. När talet ofta kom på kärleken och det där
att han skulle älska människorna, hade han slutligen
formulerat sitt slutpåstående så: Jag varken älskar
dem eller hatar dem: jag dras med dem såsom de
dras med mig.

Vad som emellertid gjorde att han aldrig fullt
kunde nedtryckas av en sorg, var det, att han hyste
en dunkel åsikt att livet saknade full realitet, var ett
drömstadium, och att våra handlingar även de uslaste
voro utförda under inflytande av någon utanför
stående stark suggestiv makt. Han kände sig därigenom
i viss mån oansvarig, förnekade icke sin dålighet,
men visste också att innerst in i honom fanns en
högt strävande ande, som led av förnedringen att
vara iklädd kroppslig människogestalt. Denna inre
personlighet ägde det känsliga samvetet och kunde
i bland till hans förskräckelse tränga fram och bli
sentimental, gråta över hans eller sin uselhet;
vilketdera var svårt att utröna! Då log den andra åt den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free