Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jag märkte det! Nå, hur tog han emot dig?
- Ja, vet du, det vill jag inte tala om! Men det
var för din skull, så jag förlät honom!
Och även det kunde de le åt! och för övrigt
åt allt annat
- Alltså! fest i dag, och i morgon arbetet!
Hösten inbragte vad våren lovat, men ej hållit.
De bodde i ett vackert pensionat, högt upp
visserligen men med utsikt över sjöarne. En var på sitt
håll hade lätt kontakt med forna vänner, så att ett
på-tu-man-hand med varandra ej mer kom i fråga.
Solen sken, inkomster funnos och livet var lätt.
Det varade två månader, två oförgätliga utan
ett moln. Obegränsat förtroende, icke ett spår av
svartsjuka. Han hade också sagt henne vid ett
symptom, då hon ville uppväcka hans jalousie, på
okynne bara:
- Lek icke med vansinnet! Och var övertygad
att du endast väcker min avsky med den leken,
och mitt hat på samma gång då du inför i mina
föreställningar om dig bilden av en man.
Men hon själv var svartsjuk, avundsjuk på hans
manliga vänner till och med; och Ilmarinen körde
hon ut. Vid pensionatets bord funnos damer och
var gång han tilltalade dem blev hon illamående
och steg upp från bordet.
Det fanns ingen anledning misstänka hans trohet,
men hennes härsklystnad var så gränslös att hon icke
kunde fördraga det hans tankar meddelade sig åt en
annan, man eller kvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
