- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
214

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han övertalade henne att stanna, utan någon
bestämd plan att övergiva henne; blott längtande
att känna sig fri till en början.

Men hon var nu färdig att lämna sitt barn,
huvudpersonen hon kallade det, för att få komma
ut i världen och spela en roll. Hon visste väl att
han icke gick ut för att söka en oviss lycka utan
att skörda frukterna av en redan vunnen framgång.
Den äregiriga kvinnan och den oavhängiga stack fram
ånyo; kanske även den avundsjuka konkurrenten,
ty hon hade ögonblick, då hon behandlade sig som
den honom överlägsna skriftställaren. Det var då
hennes väninnor i brev kallat henne genie, och vilka
brev hon lät ligga framme att läsas.

Men nu fanns lyckligtvis ingen möjlighet för
henne att resa, emedan de gamle hindrade, och hon
måste finna sig i att han, vilken kunde betraktas
som utvisad, lämnade henne.

Hon blev vek, känslofull och känslosam, så att
avskedet blev rätt smärtsamt.

*



Och så for han åter ut i världen. När ångbåten
arbetade sig upp mot strömmen i den vackra
höstaftonen, såg han ännu en gång det lilla huset där det
lyste i fönstren. Och nu utplånades allt ont och fult
han där sett, och han erfor knappt en flyktig glädje
att vara fri från fängelset, där han lidit så oerhört.

Endast känslor av tacksamhet och vemod grepo
honom; och ett ögonblick drog bandet vid hustru
och barn så att han tänkte kasta sig i vattnet. Men
så togo skovelhjulen några kraftiga tag framåt, bandet
töjde sig, sträcktes — och brast!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free