Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttersta och de främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Hör ni flickor, sa han. Ni (Står så bra, så
ni kan ge mig plats också.
Flickorna som icke kände honom, ty
ryktbarheten går icke så långt ner som man tror, hörde
dock på tonen att det var en av deras folk, räckte
händerna och halade honom upp. Och så stodo de
alla fyra utan bryderi, utan närgången förtrolighet
alldeles som om det skulle så vara.
Då såg han på den närmaste, hur hennes ögon
speglade kronornas ljus inifrån, speglade lyckliga
miner från de dansande flickorna därinne, men vid
munnen stod ett drag, ett hjärtskärande av den
förtvivlans smärta, som en låg samhällsställning
medför när den ser det oupphinneliga, och känner det
däruppe över sig som aldrig vill stiga dit ner.
Då flög genom honom, i minnet, den stämning
han en gång genomlevat, så starkt, att han blev den
ringaktade ritaren, som varje lördag vanställde och
förlöjligade ryktbara och uppsatta personer till tröst
och uppbyggelse för de små och undansatta. Och
klasshatet lågade upp; han kände att han icke hörde
dit därinne, att de voro fiender födda, på liv och
kniv; och han beslöt i det ögonblicket bli den ängeln,
som skulle bjuda handen åt den ringa flickan och
säga: stig in med mig och dansa!
Och det sade han till den närmast stående.
Hon bara såg på honom först och tänkte inte
svara, men det måtte ha legat något i hans blick,
som sade henne att det var ett heligt allvar från
botten av en själ, som var nära hennes. Och när
kamraterna sade: gå du!, började hon begrunda
saken såsom varande möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
