Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kvarlåtne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpa ögonlocken skydda mot ljus uppifrån såsom
vanligt är hos skrivbordets arbetare. Men där funnos
några egendomliga linjer som en circumflexaccent,
och ett visst glåmigt hängande neråt tinningarne
väckte åter igen minnen, som lika hastigt dunstade
bort. Näsan var för smal nertill, vingarne voro
hoptryckta från sidorna; lite dödskalle eller misstecknat
nybörjarporträtt.
Han hade misstagit sig; det var ingen bekant.
Slutligen reste den granskade upp huvudet och
såg på främlingen. Då skedde en förvandling: alla
drag försvunno, och endast blicken talade, detta språk
som ej kan tolkas, och som måste vara själen själv.
- Känner du igen mig? frågade han.
- Ja, din blick är jag bekant med, men icke
med dina drag, och icke med din röst. Jag känner
dig, men vet inte vad du heter!
- Tänk efter!
Där kom ett tonfall, och så en blick igen ut ur
det svarta hålet i ögat.
- Du heter Jakob ...
- Ja, det gör jag!–––––-Vi ha blivit gamla!
- Vi ha hunnit ett stycke!... Hm! Nu minns
jag, det är trettio år sen, vi sutto en sommarafton på
hotellet, där över i Fagervik... Vänta nu!... Och
din semester gick ut den dagen.
- Ja, du minns det!
- Du var anställd vid gasverket och skrev ut
räkningar... Du hatade ditt arbete, och härute fick
du ett agg till staden och stadslivet, som jag icke
fattade riktigt...
- Gå på du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
