Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustrun, det visste han väl, ett ärende hade till präst-gårn ;
allt var ju ordnat, beräknat förut, och kunde ej felslå.
Alltså den lycklige klockarn steg in i den pyntade salen,
kastar sin hatt och öppnar pianot av glänsande valnöt,
slår ett ackord och prövar en löpning, en rullande skala;
faller i temat han in, får händerna fulla av noter;
och från den »liggande harpans» djup en konstrik toccata
av vår Sebastian Bach, hans store lärare, klingar;
och den förtäljer hans liv i smärtfyllda stormande rytmer:
ungdomens drömmar om konst, det stora härliga kallet,
som för sitt hem och sin härd, för brödet han nödgades offra;
minnena tränga sig på; han ser sig som ynglingen åter,
händerna vita ännu, ej brynta av solen på åkern.
En gång vid akademin i huvudstaden han löften
gav om ett lysande liv, åt tonkonsten ägnat på allvar,
och på en kyrkokonsert i Klara han spelade orgeln;
samma toccata han nyss ifrån taffeln uppväckt ur minnet.
Och i pianots fanér där såg han händerna speglas
styva och stora med hår och lederna svällda av kyla.
Blygdes att röra så hårt de elfenbensvita tangenter
fina och lena, som hälst av kvinnohänder de smektes...
Äntligen vaknar han upp; han känner att livet har svikit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
