Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sista udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och strandens ärlor de stå på stenarne;
åkerns sparvar de komma från renarne,
skatan från skogen och kråkan från trädan,
stumma, undrande först, men sätta sig sedan.
Upp ur djupen fiskarnas fylkingar dyka,
gäddan slår slag i brynet och löjorna stryka,
gyllene sarven och silverne mörten vid bryggan,
vanda att lyss blott till summande myggan,
stanna med öppna munnar i stim för att höra,
vila på fenorna, rädda att störa.
Nattfjärlar dansa i rungande ring till musiken,
vassarna buga och alarne niga i viken;
hela naturen har vaknat och lyss;
klippans glimmer som ögonstenar
tåras av daggen, som stenar lenar;
berget gråter vid tonernas kyss.
*
I sommarhimmelens blåvita vas
är stucken en stjärna, stjärnblomslik, en enda,
och månens rundel i sin sista face
han väntar att få höstens lampa tända –
då hörs i stranden svall av våg på våg,
när flygeln klingat sina sista toner;
ett böljeslag från ångarn ingen såg,
ett eko kanske ifrån andra regioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
